Skulle natta pluttan nu ikväll.

Var gråtfärdig redan första nattningsförsöket.

Höll tillbaka allt.

Hon slumrade och jag satte mig vid datan.

Hörde henne gråta och gick in och skulle natta

för andra gången, hade henne i famnen och

kunde inte låta bli att släppa allt!

Tårarna började rinna och jag

kände så starkt den saknad som jag

kommer uppleva imorgon.

SAMMA saknad som jag hade när

hon låg på lasarettet!!

Visst, jag ser fram emot att få jobba,

men det jag ser mest fram emot,

det är att få komma hem imorgonkväll och

möta min underbara dotters blick och

se henne sträcka sig efter mig!

Det längtar jag mest efter!

I sommar ska jag iaf ta vara på ALL ledig

tid med min dotter! Leka, bada, skratta,

blåsa såpbubblor, plocka blommor och

sätta i vaser i lägenheten.

Och bara va med mitt barn!

SOM jag älskar henne!

Det är otroligt underbart att bli mamma!

Jag Älskar Det!

Men jag trodde inte att jag skulle känna

av sån hemsk saknad som jag redan gör ikväll.

Har inte varit ifrån henne i 9h på över 8 månader!

Det känns i mammahjärtat, det vill jag lova!

Men jag ska kämpa på nu i tre dagar,

så får jag ju träffa min dotter varje kväll.

Jag ska inte klaga, det finns dom som har det värre!

Men just ikväll så är det synd om mig,

det tycker jag!