Hemkommen från fastlandet och "fusket",

dags att köra igång igen.

Paranötterna ligger och gottar sig i magen,

får väl vispa ihop en omelett eller köpa lite

kokosmjölk så ja kan äta kyckling till lunch sen.

Mycket tankar, lite blogg.

Så får det bli nu.

Varje gång jag går in på vår toalett så blir jag påminnd om tiden på BB.

Tiden på lasarettet överhuvudtaget faktiskt. Men mest på BB.

Jag kommer till poängen om ett tag.

Första natten. (4/8-09) Jag och Natha-Lee var själva från kl 21.54 (ja, jag kommer alltid minnas det klockslaget) då Niclas var tvungen att ta sig hem till sin pappa för att ha någonstans att sova den natten. Vi rullades in i rum 7 och min dotter sov fint i lilla BB-sängen. Jag låg väl mest och tittade på "lilla" underverket och förundrades över att jag kunnat trycka ut sen sådan hoffaklimp!

När jag gick på toa kl 02.00 så bad jag en sköterska att se efter Natha-Lee, när jag var tillbaka 02.15 så var ingen i rum 7. Jag tänkte att hon kommer väl tillbaka med min dotter så fort hon upptäcker att jag är tillbaka på rummet. Nejdå. In kommer sköterskan själv och förklarar att Natha-Lee inte alls mår bra, hennes blodsocker ligger alldeles för lågt, så hon ska få komma ner på Barnavdelningen.

Jag, som inte visste någonting om vad det innebar, smsade till Niclas och skrev att jag skulle försöka sova lite, nu när inte Natha-Lee var hos mig längre och grät krokodiltårar, för det hade hon gjort.

04.30 kommer sköterskan in med Natha-Lee till mig och frågar om jag vill hålla henne en stund. Självklart vill jag det! Hon somnar på mitt bröst kl 05.00 och 05.15 kommer sköterskan in och säger att hon ska få åka ner till Barnavd. Men vi får lov att gå ner dit såfort det blir morgon och se hur hon har det.

Klockan 07.00 kom Niclas tillbaka till BB och jag fick åka rullstol ner till Natha-Lee tillsammans med Niclas. Jag kommer aldrig att glömma hur det såg ut där nere. Hur HON såg ut, med sladdar, slangar, dropp och i bara blöja. Jag grät. Jag grät av oro och av glädje att äntligen få träffa min lilla tjej igen.

Något jag inte minns, det är när vi fick hålla henne igen. När vi VÅGADE hålla i henne igen. Med alla dessa slangar och sladdar kopplade till hennes "lilla" kropp så visste man inte riktigt hur man skulle kunna hålla henne.

Efter vi suttit hos henne en timme, så var det frukost för mig uppe på BB. Sa hej då till vår älskling och gick upp. Direkt efter frukost gick vi ner igen och stannade till lunch.

Efter lunch tror jag att Ida, Ylva, Daniel & Adam kom på besök. Jag minns inte om det var den dagen eller inte, för allt är luddigt och lite som att gå tillbaka genom en dimma. Jag vilade lite, sen begav vi oss ner till Natha-Lee igen.

På kvällen skulle Niclas åka hem och fixa lite, sen komma tillbaka med bussen så han skulle sova med mig på BB. Men han kände att han inte klarade av sjukhusmiljön så jag låg själv i sal 7, försökte sova. Men allt jag hörde var det där väldigt irriterande ljudet från fläktsystemet!

Och precis likadant låter vår ventil i badrummet! Ni kan förstå att det är lite jobbigt att vara inne på toaletten va?

Nej okej, alla som läser har inte bott själva i en sal på BB utan pojkvän och dotter, eller rumskamrat för den delen, men ändå.

Jag får alltid samma känsla såfort jag går in på toan och ska göra än det ena, än det andra. Jag får känslan av att Natha-Lee ligger på Barnavd och kämpar för sitt liv, Niclas ligger hemma i sängen och jag själv i en sal på BB. Inget roande alls med det vill jag lova!

En annan sak jag aldrig kommer glömma från tiden på Barnavd, det var när en liten kille, Simon, fick komma ner på Barnavd. Han var första barnet också, för sina föräldrar alltså, precis som Natha-Lee var för oss.

Simons mamma och pappa var ofta nere hos honom samtidigt som jag och Niclas var hos Natha-Lee. En dag när jag skulle gå ut och ta en kopp te så står Simons pappa ute i korridoren. Han stoppar mig och lägger en hand på min axel och frågar hur det är. Jag svarar ärligt att det känns förjävligt. Att man inte har kontroll på någonting, att man undrar och har 1000 frågor som man inte vet hur man ska formulera för ansvariga doktorer och sköterskor. Att man inte vill att folk ska ringa hela tiden (nu gjorde inte ni anhöriga det, men jag förstår er självklart nu i efterhand att ni var precis lika oroliga som vi!!).

Simons pappa sa att han kände precis likadant! Han och Simons mamma stängde av sina mobiler, för dem ville absolut inte att folk skulle ringa och börja fråga en massa om varför inte Simon fick ligga på BB istället för på Barnavd. Man orkade inte förklara för alla!

Nu till Simons pappa. Jag funderade länge på varför jag tyckte mig känna igen honom och en kväll (när vi kommit hem från Barnavd, alltså efter 4/9-09) när vi  satt vid tv:n och kollade på SOS Gute. Då är Simons pappa med i det avsnittet. Brandman. Jag fick en sån otrolig känsla i magen, som inte går att beskriva. Men Simons pappa, han har verkligen rätt jobb. Helt rätt människa och personlighet för det jobbet. Han såg en vilsen och ledsen nybliven mamma komma i en korridor och stannade henne för att höra hur det var. Eftersom han själv var i samma situation.

Även om Simon inte alls låg på Barnavd lika länge som Natha-Lee, så upplever man ändå samma saker. Man sitter i ett rum, isolerade från omvärlden, utanför fönstret är en liten "ute-plats/-cirkel" omringad av flera vinklar med lasarettväggar. Man ser dessa sjuka barn, hela tiden, varje dag, så gott som 24-7.

Förutom Simons föräldrar så var till en början även Kajsas mamma och pappa nere hos Kajsa. Kajsa föddes kl. 15.15 den 4/8-09, vi hörde när hon kom ut. Jag pratade med Kajsas mamma den 6/8 vid lunch och då skulle Kajsa få lämna Barnavd. och åka hem med sin mamma, pappa och storebror. Jag önskade så att vi skulle få samma besked om bara några dagar. Men dessa dagar blev till veckor, t.om månader.

Vart jag vill komma med det här inlägget vet jag inte just nu, för jag tappade tråden direkt efter toalett-ventilen.

Men jag ville förmedla att jag EN gång i mitt liv, fått träffa en människa som har helt rätt jobb, för sin personlighet.

Att jag i mitt liv träffat flera familjer som gått igenom samma svåra saker som vi gjort i vår familj. Om inte för samma orsaker/sjukdomar, så har vi ändå suttit i samma rum, sett samma saker, upplevt upp och nergångar tillsammans, trots att vi knappt inte ens vet vad den andre heter.

Jag vill tacka Simons pappa, för att han brydde sig den där dagen i korridoren. Det har etsat sig fast i mitt minne och en sån omtänksam främmande människa tror jag aldrig att jag kommer få se igen med mina egna ögon.

(Simon & Kajsa heter något annat i verkligheten, jag vill inte hänga ut deras familjer i min blogg, men dem gjorde intryck på mig!)

Ett litet avbrott i vardagen, med tankar jag haft i mitt huvud i snart 1,5 år.

Jag kommer inte att uppdatera min status på

facebook med vilka inlägg jag skriver här på bloggen.

Tycker faktiskt det är rätt trist att folk bara

tittar in när man skriver ut det på facebook.

Det är endast de gångerna jag skriver det på

just fecebook som besöksstatistiken ökar

som fan här inne!

32 personer och av dessa är det ca 8 som

läser dagligen. Inte ok då tycker jag.

Intresserar man sig för min viktnergång och

hur det går för mig, då kan man knappa in

bloggadressen direkt ist för att sitta och

vänta på att jag ska lägga upp det på facebook.

Så, nu säger min blogg: Tack och hej, facebook!

Så ni som är allt för nyfikna och som bara döööör varje gång jag skriver på facebook att bloggen är uppdaterad, ni ska väl kanske ta och skriva av bloggadressen så ni vet vart ni ska snoka sen!

Det fulaste av allt tycker jag är att när 32 personer läser, som alla är vän med mig på facebook, och jag ber om lite peppning, då är det endast 8 som skriver. Är ni andra bara fruktansvärt nyfikna då eller?? Eftersom jag är vän med er på facebook så kan ni ju lika bra skriva hej och att ni kikat in.

Lite dåligt jävla humör blev jag på nu!

Idag har jag orkat fixa frukost (en bit lchf-kladdkaka med grädde).

Hur bra är det?? *suck*

Till lunch köpte jag en färdiggrillad kyckling som jag och Natha-Lee åt,

jag hade lite turkisk youghurt till så det inte skulle bli så torrt.

Lagade kvällsmat till resten av familjen,

men hade verkligen inte lust att fixa något till mig själv också,

så det blev en kopp te med grädde i.

Jäklit gott, men måste komma igen nu.

Efter att käkat ägg i två veckor så har jag tappat inspirationen för dem..

Vill inte steka, koka, blanda med grädde och göra till äggröra/omelett.

Är less på ägg. Niclas förstod mig när jag sa det :P

Inte så kul att leva på ägg och bacon.

Fisk är jag inget fan av alls heller så det finns inte så mycket att variera med.

Nu över till något roligare.

Eller, kan man kalla det roligt?

Jaja, jag tyckte för en gångsskull att det var kul iaf!

Började putsa fönstrarna när pluttan sov middag,

såklart hann jag bara med 1/6 fönster och sedan ville skruttungen upp.

Men hon har varit så jäkla snäll hela eftermiddagen

så jag har fått putsa alla fönster och satt upp julgardinerna.

När Niclas kom hem och dem käkat kvällsmat så fick jag

även upp julstjärnorna, adventsljusstakarna och Natha-Lee's dungran.

Fick en våg av snälla Marina idag, men vi började pilla lite med batteriet eftersom det stod "Lo" (typ) när Niclas vägde sig så vi ska kolla om vi kan köpa ett nytt batteri och sen ska jag börja kolla vikten lite oftare. Vill den inte att vi ska få väga oss så köper förhoppningsvis svärmor en våg till mig i julklapp ändå? ;) Men det är bra att ha en nu innan, så tack så jättemycket Marina!! :D

Har "installerat" en blå ljusslinga bakom sänggaveln så nu lyser det blått bakom sängen och en blå ram runt hela bakre väggen i sovrummet. Som en fondvägg, fast mycket sexigare! Får bli en till sån slinga, under sängen! ;)

Nu är iaf fönstrarna fixade inför advent nu i helgen, ska bara plocka undan kartonger och annat som kom fram när alla ljusgrejer skulle upp.

Det får jag fixa imorgon! Har läkartid imorgon också, så får hoppas att plutt får någon medicin utskriven, annars vet jag inte hur hon ska bli av med sin hosta...

Dags att krypa ner under täcket. Ciao!

Åh fan va jag vill väga mig just nu!

Skrutten är hemma idag pga hosta och grönt snor rinnande ur näsan. (Mys??)

Har teletid med VC om en liten stund, hoppas dem håller tiden bara!

Så håller vi tummar och tår på att vi får komma ner på en koll idag!

Efter telefonsamtalet tänkte jag nog laga mig lite frukost.

Käkade bara ett bra mål med mat igår.. Får ta igen det idag då.

Fick iaf i mig turkisk youghurt och keso till frukost och kvällsmat,

så jag fastade ju inte direkt.

Men idag får det bli nya tag. Måste till affären sen med...

Bye!

Vi skulle dippa lite igårkväll.

Niclas dippade morötter och gurkor i sourcream/onion-dip,

jag tog turkisk yoghurt blandat med keso och dippade gurka

och blomkål. Lyxade till mig med ett glas vin också.

Smuttade även lite på det i torsdags då jag blev så jävla sugen på det.

(Tack för tipset Lillasyster, det är verkligen dundergott!)

Har dock nite stenkoll på vilket som är bästa att dricka av

rött/vitt nu när jag äter LCHF..

Säkert rött bara för att jag bara har vitt hemma :P

Pluttan ska få bada med mommo idag, OM hon inte snorar

allt för mycket när hon vaknar, hela morgonen har snoren

runnit som sjutton, tror att 7:e tanden kommer snart,

för hon hade tydligen gråtit i sömnen inättras sa Niclas..

Vi får se. Med snoren kommer ju gärna tänderna..

(Iaf här hemma hos oss!)

Jag och Niclas ska väl försöka rensa upp i köket bland alla

papper och reklam och andra smågrejer som ligger överallt.

Svärmor kommer hit till em, så då får det väl se lite schysst ut?

Måste ut med alla soporna också.

Fan igårkväll var jag riktigt riktigt trött alltså! 

Brukar gå och lägga mig vid 22 och igår gick ögonen i kors på mig vid 22.

Det var bara att tacka och bocka och gå i säng det!

Städade ju hela dagen, så det kan va därför,

va HELT slut i ryggen och kroppen på kvällen.

Vill verkligen väga mig, men vågen på takstens är ju ingen höjdare,

kan skilja upp till 2 kg bara om man byter håll på den

(Norr, Söder, Öster, Väster)... Inte så sannolikt att man får rätt vikt då.

Nej vi får väl ta en tripp ut till svärmor i klinte

nån dag så jag får väga mig klokt :P

Dags att dra!

Önskat mig en våg av svärmor i julklapp.

Önskar jag hade en nu, så jag kunde vägt mig

och kollat om det gått neråt nå mer. :)

Har städat hela dagen.

Började med disken sedan var det toalettens tur,

tröttnade dock på toan och tänkte dammsuga istället,

så sovrummet fick sig en omgång med sortering av tvätt

och nu är alla golv dammsugade.

Fick dåligt samvete för toaletten efter jag käkat JÄTTESEN frukost.

Så nu är HELA badrummet skinande rent!

Niclas har dock alla bestick att diska när han kommer hem.

Det är inte mer än rättvist för vi bestämde igår att vi skulle

diska hälften var och nu har jag t.om städat hela lgh som

han egentligen skulle gjort, så de så!

Ett jävla tjat om advent tycker ja!

Det kommer när det kommer.

Behöver inte skynda på så mycket,

tiden springer ju fan iväg ändå!

Nej, hu. Juletider är ingen favorit för mig.

Jag längtar till efter nyår för då ska vi

åka till fastlandet och shoppa!!

Ni får gissa vart?

Kom igen nu!

Gissa på.

Nej, göra mig iordning och sedan hämta lillungen på dagis,

sen vidare till stan och hämta älskling vid skolan.

Trevlig helg!

Tack söta underbara ni, som med hjälp av min pik fixade till lite snälla kommentarer!   

För första (?) gången här på bloggen så fick jag en fråga

som t.om Jag tyckte kunde vara intressant för er att få svar på.

Hur ser en dag ut för mig i matens värld?

Frukost (mellan 07.00-09.30):

3 ägg (2 gulor, 1 helt)

0,5 dl grädde

2 tsk creme fraiche

vispas ihop och hälls över 1/4 paket (klippt) bacon som fått steka sig varmt i stekpannan

lite svartpeppar

Blir godast som omelett, men kan göras som äggröra också.

Detta står jag mig på i ca 6 timmar!  

(äter frukost vid 07, ibland 9-9.30)

Imorse bytte jag dock ut baconet mot en chorizo-korv (storpack på willys) med 95% kötthalt, ett stort glas vatten (3dl) med någon droppe citron i. Blev proppmätt!

Lunch (12-15, beroende på om jag är hemma lr i skolan):

Köttfärsbiffar med fetaost (kan lägga in recept senare om så önskas?)

Körsbärstomater (OM jag tar med till skolan, annars en sås gjord på grädde och någon harricoverts (stavning?) och lite rödlök.)

Kvällsmat:

Brukar inte vara hungrig om jag ätit en sen lunch,

men oftast innehåller kvällsmaten något slags kött (bacon, köttfärs),

ägg och någon smarrig gräddig sås.

Har jag ätit sen lunch och känner lite småsug då

tv-kvällen börjar (19-20) så är det lätt att skära upp

någon ostskiva och slice:a över några bitar gurka,

rulla ihop till en "korv" och smaska i sig.

Till ALLT detta ska man dricka vatten! Vatten, vatten, vatten!

(Annars sitter ni där sen och har inte gjort era #2-behov på flera dagar!!)

Så ser det vanligtvis ut.

Och ska vågen fortsätta att göra mig så här lycklig,

då kommer jag med största sannolikhet att försöka

äta två mål mat om dagen.

Alltså frukost vid 9.30 och lunch/kvällsmat vid 15-tiden.

Men det är ju helt individuellt och

man ska äta när man känner sig hungrig,

inte när klockan är 6, 9, 12, 15, 18 ( =frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, kvällsmat)

Det var min dagsmeny det.

Nu ska jag pallra mig i säng och njuta av att få

sova själv på min sänghalva, öven om de föregående

nätterna med dottern bredvid mig varit underbara (men sömnlösa!)

Ciao!