Ibland kan jag sakna gamla tider så himla mycket.

Nu tex. så saknar jag min uppväxt på takstens,

med grannen "vägg-i-vägg" (granngård-i-granngård..)

alla syskon hemmavid.

Ingen som flugit ut och alla nöjda, glada och skojande med varandra.

Jag saknar familjelivet med massa kärt folk omkring mig!

Jag har ju min Niclas & våran Natha-Lee,

men det är ju inte ens hälften av vad jag är van vid..

Mamma, pappa, 2 storasyskon, en lillasyster, en moster,

alla DJUR! Jag vill ha en katt! En sällskaplig och kelsjuk katt!

Min Jalle är ju ingen gosarkatt direkt. Han är snygg,

men ingen kelgris! Man kan inte få allt här i världen.

Så saknar jag alla mina "vänner" från rebell-tiden...

Nej, jag har inte alltid varit helylle och svärmorsdröm!

Det fanns mörka sidor hos mig också.

Jag saknar samhörigheten som jag hade med er,

Lillen, Hampus, Danne, Linda, ja ni vet vem ni är.

Synd att bara Linda är den enda som finns kvar idag.

Livet är lite av en mardröm ibland.

Allt är rosa och fluff-fluff ena dagen, nästa ett helvete.

Alltså, min rebell-tid.

Allt sket sig och tillslut fanns bara Linda & Linnea kvar. 

Jag är så otroligt glad att jag har er tjejer!

Även om det inte är varje dag vi pratas vid,

så vet vi exakt vart vi har varandra

och det älskar jag med er!   

Jag älskar att min dotter har börjat på världens bästa dagis!

Jag skiter i om vi får leva snålt (okej, snålare),

jag vill hellre att hon får en bra och positiv dagistid med

underbar personal som har tid för henne och som ser efter

hennes och de andra barnens behov,

än att vi ska leva i "lyx" med allt det nyaste!

Vi klarar oss galant med en lägenhet som har mest lekytor,

än att leva i en som är överfull med krafs så man inte kan komma fram!

Och våran "tjock-tv" funkar ännu! De ni!   

Nu ska vi väl bara försöka skrapa fram ett jobb nånstans också,

så är ju livet kirrat sen!

Jag ÄLSKAR min lilla familj, men längtar även efter dagen

då Natha-Lee's lillasyster eller lillebror joinar oss!